Varningsljus bidrar till att göra våra vägar säkrare, och det finns flera tekniska lösningar som optimerar säkerheten på ett bra sätt. Dessutom går den tekniska utvecklingen framåt, och det kommer hela tiden bättre och bättre produkter. Bra säkerhet på vägarna är viktigt, både för vanliga bilförare, och dem som har vägen som arbetsplats.

Varningslyktor ska vara godkända enligt ECE reglemente 65 eller av Trafikverket. Det förstnämnda är en EU-standard som innefattar flera egenskaper hos ljuset som måste falla inom ramarna för att lampan ska godkännas. Detta gäller får både rundstrålande och riktade varningsljus.

Dessa riktlinjer gäller bland annat färg, frekvens, intensitet och ljusfördelning. För att en produkt ska få certifiering, och ha optimal säkerhet, måste alla dessa funktioner uppfylla de minimikrav som anges i standarden.

Gula och blå ljus de vanligaste alternativen

Ett varningsljus måste synas på vägarna, men ska inte skapa en otrygg och farlig situation för övriga trafikanter. Gula varningsljus används vanligtvis för att markera en avspärrad plats på vägen, eller på ett arbetsfordon. Risken för trafikolyckor har visat sig vara mindre på de platser där varningsljus finns uppsatta.

Varningsljus får enligt lagen användas för att påkalla uppmärksamhet i samband med hinder eller någon typ av potentiell fara för den övriga trafiken.

Blåa varningsljus, vanligtvis kallat “blåljus” används till utryckningsfordon som behöver påkalla fri väg för att komma fram så fort som möjligt i trafiken. De varnar också andra trafikanter för pågående arbeten eller eventuella faror, och fyller därmed en väldigt viktig funktion. De enda som har tillstånd att använda blåa ljus är polis, ambulans, kustbevakning, räddningstjänst, tull och liknande yrkesgrupper med behov av utryckningsljus. Civilpersoner får inte använda sig av blåfärgat ljus i trafiken.